MITT 2012

Tvåtusenfuckingtolv...Året alla tidningar beskriver som skitåret! Skit för celeb-delen i Solo då varenda kändispar gjort slut under året, Heidi och Seal, Tom och Kat, verkar som 2012 inte blev nåt vidare för nån. Modet har inte gjort några större framsteg än året innan, samma pastell till våren, samma jord mot hösten. Ja, ett rikigt skit-år med andra ord!
För er som orkar läsa mina oändliga noveller...:
Men fyfan inte för mig! Jag har kommit närmare mina kära klasskompisar, kommit underfund med min systemkamera och dess funktion, började med dagens outfits i början av 2012 (vad fan hade jag på mig?) Blivit offer till ännu ett klassfoto, drunknat av sveriges regn...igen, umgåts med gamla kompisar, lämnat kompisar, skaffat nya kompisar, blivit stamkund hos espressohouse, left ofattliga dagar i stugan med mina tjejer, left livet med mina tjejer, firat midsommar med mina tjejer och ett par andra, blivit beroende av Solo, blivit beroende av våfflor, blivit trött på våfflor, slutat äta våfflor...
umgåts med mina kära kompisar, left sommarn, umgåts mer med mina kompisar, utvecklat min stil, sjukt mycket bättre stil än förra året. Gråtit floder, tröstätit, till tusen..lärt mig att baka, lärt mig att älska att baka, insett att killar fan inte betyder ett skit, jag har min kärlek hos mina kompisar, mina själsvänner för livet, fyfan vad jag älskar er, tacka gud för 2012 då jag kommit nära er! Pluggat skiten ur mig...skrattat, skrattat och skrattat..varit i stugan med familjen, badat nattdopp! Varit i Ullared och badat tunna med tjejgruppen, skaffat träningskläder, aldrig tränat, varit i Thailand, blivit beroende av wienerbröd, blivit trött på wienerbröd, käkat otaliga frukostar i lägenheten med mina girls.
Växt otroligt mycket som person och blivit mer och mer nöjd med mig själv tack vare mina älskade vänner som jämt och ständigt finns där för mig och gör mig på bättre humör. detta året har fan varit det bästa i mitt liv tack vare att ni nu finns i mitt liv. Jag älskar er så sjukt mycket och vi har våra upp och ner gångar, men fyfan vad känner kärleken!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0