Nej, fan asså! Har inte mått så bra de senaste två dagarna, bara vart allmänt nere, och förbannad. Pisst off på det mesta och inte orkat spela glad. Så enkelt är det.Så enkelt borde det vara, men det är det inte.

 

Jag hatar det. Att man inte kan vara deprimerad eller ledsen utan att någon sätter en stämpel på dig. Att om någon som du inte känner så bra frågar dej hur det är, så får du inte svara att det är dåligt, för då anses du vara en mindre lyckad människa. Att vi hela tiden, jämt och ständigt måste leva upp till en lyckad bild, genom alla sociala medier, genom det folk säger om dig, genom allt. Du måste vara glad, lycklig och perfekt, annars är du rätt misslyckad.

 

Det är så jäkla sjukt egentligen! Alla människor mår dåligt ibland, på grund av något som hänt eller bara av personens egna tankar eller självkritik. Det är ju det som gör oss till människor. Men olyckliga känslor behandlas som skit. Ren, bokstavlig skit. Vi vill inte prata om att vi människor skiter, det är inget vi skriver ut, eller visar för allmänheten, eller folk vi inte känner, men sen vet vi ju ändån att vi alla gör det. Det är ju bara så människor fungerar, precis som med känslor. Det går upp och ner, ingens liv är perfekt, det vet vi alla, så varför kan man inte få bryta ihop utan att få ett "psyk-märke" över hela sin kropp. 

 

 Efter mycket om och men är jag dock på bättre humör nu! Jag var bara tvungen att få det ut ur systemet, vara lite ledsen och inte spela lycklig på bloggen heller! Vi alla är olyckliga ibland av olika anledningar, just nu har min 2 dagarsperiod gått över till friskhet! Jag känner mig... frisk, haha! Lika frisk som jag gör precis när en jobbig förkylning gott över! Inte någon större skillnad. Och när jag tänker efter, är det det? Någon större skillnad?